En dålig vecka..
För det var nog inte bara en dålig dag...
På svenska lektionen i torsdags bröt vattenfallen från min ögon ut..
Jag kunde inte hålla på de längre...
Förra svenska lektionen fick vi en uppgift att skriva en novell, (vi fick några lektioner på oss)...
Jag fick en idée och började jobba med en gång (väldigt ovanligt för att vara mig)...
Jag skrev 12 stycken A4 papper på den lektionen...
Novellen var dock inte färdig än...
Jag bad min svensklärare att komma och kolla igenom novellen lite snabbt innan vi slutade..
Jag var nöjd och belåten efter som jag inte brukar jobba så bra på lektionerna...
Min lärare kollade på novellen och började mala på fel på fel på fel...
Det började rycka i ena ögat och en stor klump i magen växte sig stor..
Jag som hade trott att den var så bra, hur kunde jag inte se felen, varför såg hon så mycket fel..
    Ut från lektionen med gråten i halsen och frustrartion som steg mig på tårna...
Trottsig som man är tänkte jag att jag inte ska lämna in novellen nästa lektion, hon får va utan...

Nästa lektion
Utan novell, utan bok (man skulle ha med sig bok om man var färdig med novellen) kom jag inte 3 min färsent till lektionen..
Vi skulle börja jobba..
Jag satt där trottsigt och skulle Inte arbeta, som jag hade bestämt tidigare..
Min lärare frågade mig var min novell var...
"Jag tänker inte lämna in den.."  sa jag och kände hur min trottsighet överföll till den där klumpen i magen igen...
Jag fick följa med henne och hämta en bok iaf,, för något var jag ju tvungen att jobba med..
Utanför klassrumemt frågade hon mig varför jag inte ville lämna in novellen...
Jag svarade bara då med arg men ändå darrig röst att den hade ju ändå så många fel i den så de går ju inte att lämna in..
Hon tyckte de var bara små fel och...
Jag ville inte lyssna så jag tog boken och gick in i klassrummet igen...
Jag satte mig på min plats..
Jag kunde knappt se någoting för mina ögon var fyllda med salta tårar som kämpade för att komma ut..
Min lärare såg på mig att jag snart skulle börja gråta..
Hon frågade om novellen och  frågade sedan om jag hade lust att gå ut och prata lite..
De vill jag..
Och så började de rinna ner på kinderna...
Dom var väldigt besvärliga för det började rinna ner i urringningen och hålla på.. (smått irriterande när man försökte vara lite seriös och prata med Sissi min lärare)...
Hon hade förstått att jag hade skrivit om mig själv i novellen och att den var väldigt sorglig...
Men de var inte därför jag var ledsen..
(Tror jag)..
Men jag orkade inte höra att jag var dålig hela tiden..
Samma sak med englska och matte, mina hatobjekt i skolan..
Fast att jag hade detta hat mot dessa ämnen lite extre just nu satte jag mig ner och skrev dom där 12 sidorna och var för en gång skull nöjd med dom, och så får man som en smäll på käften, där var fel där var fel...
Man ska kunna ta kritik, annars kan man ju inte bli bättre, det är ju därför skolan finns till...
Men i det tillståndet jag kände mig och var i fanns det inte plats för någon kritik..
Minsta lilla skulle krossa sönder mig,,
Och det gjorde ju de..
Vi satt och pratade en lång stund, jag och min lärare Sissi..
Vi satt i korridoren så masssa människor sprang fram och tillbaka..
Som sagt så såg jag inget eftersom min ögon var igen fyllda med salta tårar hela tiden så jag såg ju inget, och brydde mig gjorde jag inte heller...
Det var skönt att prata lite...
Vi bestämde att hon och jag skulle sätta oss ner nästa lektion och gå igenom de fel jag hade gjort...
   Huvudvärken sprängde i huvudet på mig och jag fick gå hem, med Sissis godkänande..
Gick in i klassrummet och tog mina grejer...
    Jag tror inte det var en dålig dag utan en extremt dålig vecka..
Just nu känner jag att den håller på att gå över..
Jag har bara tränat 2 gånger denna veckan..
Så nästa vecka är det hårdträning som gäller..

Söta vänner
Fick ett sms av en kompis vid namn Nisse som undrade varför jag satt och grät..
Han hade gått förbi när jag hade suttit och snyfftat i korridoren...
Tackar som frågar sa jag och var glad av omtanken..
Senare på kvällen fick jag sms av min änglar Lena och Maria som var så himla gulliga..
Tack för att ni bryr er!!



[[Novellen kommer att komma upp på sidan när den är färdig helt och hållet]]